12 år *poff*

Folk frågar hur det är att ta studenten; att avsluta 12 års skolgång. Ska jag vara ärlig så vet jag inte själv. Det känns som jag inte har hunnit uppfatta det direkt. Eftersom jag har gått i skolan i så många år så är det en del av mig, en vana liksom. Och att bli av med den är nog svårare än jag tror. Nej, jag säger inte att jag kommer sakna skolan, men jag slår vad om att när jag vaknar den 9 juni, bakfull och jävlig, kommer jag få ångest. Ångest som undrar vad fan jag gör nu? Ja, jag har jobb fixat för sommaren och en japanresa planerad till nästa år, men ändå. Någonting är det som känns lite kusligt och jag ser inte fram emot den dagen. Men å andra sidan så känner jag att jag också kommer att njuta. Detta blir ju mitt livs sista sommarlov (*gulp*), och det ska jag ta vara på (så mycket det går eftersom jag ska jobba en hel del) . Overkligt känns det iallafall. HJÄLP! Tittade nyss på datumet och såg till min stora förskräckning/lättnad att det bara är 11 dagar kvar till studenten. (Hör Hajen-låten spelas i bakgrunden: DUM DUM DUM...)

Ni som läser detta får gärna kommentera med era egna tankar om studenten och skolslutet!

För övrigt så har jag idag fått MVG i Engelska C med hjälp av min presentation jag gjorde imorse. Svårförståeligt med tanke på att jag sov 2½ timme (dygnsrytmen blir fucked up när man jobbar natt), men Carin verkade gilla det iallafall! Kom även på att jag inte har så många rester som jag trodde, och de ska vara inne innan torsdag, inte idag. Så jag är inte så stressad längre, vilket är skönt. Jag var även på stan och hämtade skivbiljett av Anna till hennes skiva (omvårdnad på Lundellska) nästa vecka, som ska bli jätterolig!

*EDIT* Flyttade Salem-tabsen till egen post.